Jag älskar min häst mer än allt annat, jag älskar att träna och tävla henne, jag älskar att sitta hos henne på kvällarna och höra hur hon står och tuggar på höt. Men ändå är det så svårt att ta sig ut dit, allt annat som har med mitt hästliv att göra är förjävligt.. Vi har diskutioner hemma i stort sett varje dag om hur saker och ting ska skötas, vi är uppväxta på olika ställen där saker har haft olika regler. Självklart är det jag som måste ändra på allt eftersom jag är  ungdom och den andra är vuxen. Dessutom tror hen att jag kan lära om bara på en dag, men sånt går inte. Det tar tid. 

Det är sånt som får mig att bara vilja ge upp det jag älskar allra mest, det blir inte kul när ingenting fungerar med "stallkompisarna".

Jag vill att allt ska vara bra eller iaf bättre, jag försöker men det är så svårt, jag är sån..